Bergö Andelshandels magasin från hamnen på Perisgrund har under sommaren 2020 flyttats till hembygdsmuseet. Magasinet byggdes år 1911 som ett mellanlager för varor som hämtades med passagerarbåtarna från Vasa till Bergö. Efter att Bergö fått färjförbindelse 1962 blev magasinet överflödigt och K-köpman Erik S Westman köpte magasinet 1969 att användas som varulager. Else Westman donerade magasinet till Bergö Fornminnesförening år 2015. I förrådet till höger lagrades salt direkt på golvet. I mitten lagrades konsumtions varaor och i förrådet till vänster lagrades oljor, färg och tjära. Här fick man även ställa in sin cykel när man åkte med Södern till Vasa.
Klockargården med spannmålsbod är byggd 1856 åt klockare Johan Erik Munck enligt ett kontrakt skrivet den 27 januari 1856. Kontraktet som uppgjordes mellan hemmansägarna i Bergö kapellförsamling och klockaren Johan Munck är undertecknat av 14 församlingsbor. Enligt kontraktet skall på tomten uppföras en boningsbyggnad, en spannmålsbod, ett fähus samt foderlada och vedlider.
Av de ursprungliga byggnaderna finns endast bostaden och denna spannmålsbod kvar. Bostadabyggnaden har på 1950-talet fått ett nytt tak av tegelpannor. Spannmålsboden däremot har ännu kvar ett tak av näver med takved och stenar som tyngd.
Fähuset med foderlada och vedlider är byggt omkring 1910 av Johannes Westergård på Bredhällan och flyttad till museet år 2002. Här förvaras bl.a. en ”dröft” (kast- eller rensmaskin), Lennart Westergårds ”hjälp mig hem” (motorkälke) från tidigt 1950-tal samt den andra snöskotern som inköptes år 1966 till Bergö, en Johnson Skee Horse Cruiser
Torparstugan är även den från 1800-talets mitt och låg ursprungligen vid Hamnfladavägen, ca 400 meter österut från dess nuvarande plats. I stugan bodde då Jonas och Maja-Ulla Lång. Senare flyttades stugan ut mot Bredhällan för att bli dottern Ulla-Beata och hennes man Gabriel Blomqvists hem. Paret köpte senare Storsten, en ö utanför Bredhällans fiskehamn och man flyttade stugan dit. Deras son Verner Blomqvist var den sista som bodde i huset på Storsten. Den 9 mars 1991 flyttades stugan från Storsten till museiområdet. I torpet förvaras föremål av något yngre datum, eller från början av 1900-talet. Torparstugan som är uppvärmd kan även användas som möteslokal och sammankomster för mindre grupper.
Ladan är en traditionell stocklada med halm- och vasstak. Den flyttades till museet den 10 april 1995. Ladan som donerades av Lennart West har tidigare stått vid August Wests stuga nedanför kyrkan. Taket fick påfyllning av vass sommaren 2014.
Enligt dendrokronologisk analys utförd vintern 2018 av Stefan Blomqvist är virket till detta härbre hugget efter växtsommaren 1821 och har sålunda troligen uppförts år 1822 av Erik Mattsson Back (1768-1833) på Bakkan och Back hemman Nr 5 (Bergövägen 306). Härbret är timrat med knutar av s.k. dubbelhakstyp. Denna typ av knutar var vanligast under 1700-talet och man slutade använda denna typ av knutar i Finland i mitten av 1800-talet. Spannmålsboden flyttades från sin ursprungliga plats på ”Bakkan” av Erik Mattsson Backs sonsons son Mathias Back till egen tomt på Bergövägen 223 år 1900. Härbret donerades år 2007 till museet av Viveka Söderholm och Göran Söderholm. Härbret återuppfördes med nytt underrede på museiområdet år 2009.
Låne och besparingsmagasinet står kvar på sin ursprungliga plats bredvid kyrkan men ingår i museets samling av byggnader. Något exakt byggnadsår för lånemagasinet finns inte dokumenterat, men att årtalet 1858 finns skrivet på insidan ovanför dörren, gör det troligt att det blivit byggd strax före eller omkring år 1858. I lånemagasinet skulle alltid finnas som utsäde: råg, korn och havre minst 10 hl av varje sort. Om de uppställda kraven på lagerhållningen inte uppfylldes, ankom det på magasinsförvaltaren att inköpa mera spannmål. Mantalsägarna ville sälja magasinet år 1955 eftersom ingen spannmål fanns i magasinet och en reparation var nödvändig. Magasinet såldes den 1 november 1966 till Bergö Fornminnesförening för 1500 mk med förbehåll att magasinet får stå kvar på sin ursprungliga plats.
